The Elephant, Torquay

22 oktober 2011 § 2 kommentarer

För mer än en månad sedan twittrade jag om vår matupplevelse jag och Christian firade vår fyraårsdag med, och det var sannerligen en kväll att minnas!

Vi hade som de pliktskyldiga bloggare vi är med oss kameran, och några bilder blev det, innan kvällens mörker lade sig och restaurangens mysbelysning gjorde våra blixtlösa bilder knappt värda besväret. Av oklar anledning blir mitt minne av de olika rätterna liksom bilderna oklarare och oklarare. Vinerna som serverades till, och champangen vi drack innan smakade alla underbart!

Väl medvetna om vårt dåliga minne fotograferade vi menyn:

När jag är hemma så äter jag god mat och dricker gott vin med jämna mellanrum, ofta hemlagat, ibland på restaurang. Här i England har det sällan blivit sådant, jag lagar mat bara till mig själv och går jag ut dricker jag öl, och äter ibland en veggieburgare på Weatherspoon’s – inte fine dining direkt. Kanske är det därför jag känner mig nästan gråtmild när jag ser dessa ganska kassa bilder från vårt kulinariska äventyr föra månaden:

Betor och getost

Som ett litet konstverk!

Det här är alltså en toffee-ärtsoppa. I originalmenyn låg en fläskläggstortellini, men i min en perfekt stekt pilgrimsmussla.

Halibut (vad nu det heter på svenska) och palsternacka med gula russin.

Anka till Christian

Resten av bilderna är ännu sämre och på desserten finns ingen.

Maten var fantastisk, och det här med blommor i maten verkar vara en landsgränsöverskridande trend i år.

Ska jag klaga på en enda sak så är at detta jag specifikt mailade i förväg och bad om att få en avsmakningsmeny där kötträtterna var utbytta mot vegetariska (ej fisk) alternativ, medan fiskrätterna var kvar. Trots detta hade de i båda de köttinnehållande rätterna ersatt köttet med fisk, och hur gott det än var så hade jag uppskattat att få någon vegetarisk rätt, särskilt när jag så specifikt hade bett om det. Finkrogar verkar tyvärr vara sämre än den genomsnittliga hemmakocken på att tänka ut vegetariska rätter – ofta rekommenderas jag att välja fisk för ”då smakar det ju mer”, när jag nämner att jag helst äter vegetariskt, men att fisk går bra om det är vad som erbjuds.

Men på det stora hela en mycket lyckad fyraårsdag! Sött, blommigt och mustigt!

Annonser

Brixham, Devon, England

28 augusti 2011 § 3 kommentarer

I brist på tid och inspiration att matblogga desto mer får det här bli en temporär reseblogg.

Jag befinner mig i England för att skriva mitt examensarbete, och håller precis på att acklimatisera mig.

Brixham är en av de största fiskehamnarna i England, men hittills har fisken jag ätit verkligen inte levererat; igår åt jag fish and chips som gjorde mig ledsen, och idag en krabbmacka som jag fick slänga halva för att den inte smakade gott. Hemma har jag lagat god men vardaglig vegetarisk mat, men hoppas på att få mer intressanta matrapporter någon gång snart.

Tills vidare bjuder jag på lite bilder från min milslånga promenad längs kusten idag.

Till sist en fråga, är detta odlade blåbär månntro? Tror ni man kan äta dem? De trasslar ihop sig med björnbärssnåren och bildar häckar längs kusten…

Servitörer med talfel vi minns

12 juli 2011 § 1 kommentar

Jag är ingen superfrekvent restaurangbesökare, men försöker gå ut och äta gott när jag har råd, och när det finns något att fira. På senaste tiden har en trend med serveringspersonal och lustiga sätt att prata setts, särskilt på de lite finare ställena. Jag bjuder på två exempel, men egentligen gör det sig dåligt i skrift och måste upplevas – kontakta mig så avslöjar jag mer exakt var ni ska gå för att möta just dessa två exemplar.

Till exempel på den göteborgska finkrogen, där vår fantastiska mat presenterades helt utan prepositioner  med en beslöjad röst med mycket luftläckage.

”Grissida, Bohuslän, långkokt… jordärtskocka, ärtor!”

”Morötter, späda, bräserade…”

”Torsk. Grillad!”

”glass…”

Och på frågan vad det var för fiffigt svart som penslats på tallrikskanten ett dramatiskt:

”Gissa!” (Jag gissade på bläckfiskbläck och fick en jakande blick till svar).

Det andra exemplet var på skärgårdskrogen där alla frågor besvarades med ett överflöd av överslätande ord som fick en att undra om det verkligen var en så besvärlig förfrågan man kommit med.

– ”Jag tar fisken, tack.”

– ”Ja men det ska vi naturligtvis kunna ordna”

– ”Jag tar en soppa till förrätt och grissidan till varmrätt”

– ”Det går så bra så, inga problem alls”

Egentligen helt rimliga svar, om man som gäst bett om något lite extra och var rädd att orsaka besvär, men sådana svar på alla runt bordets ganska simpla beställningar fick i alla fall mig att behöva kämpa för att inte skratta högt.

Kanske de två skulle kunna dela på totalmängden ord och hamna på ett helt normalt medelvärde?

Kanske är det ett sätt för dem att skapa en unik miljö?

Kanske är det ett sätt att roa sig själv?

Kanske borde jag och Christian växa upp och sluta fnissa bakom servetten åt sådana här saker?

Som illustration får ni den här helt orelaterade semesterbilden på min vackra syster som löser korsord med hjälp av en klok katt. Hon har inget talfel.

Morbergsk murikkamiddag

11 juli 2011 § Lämna en kommentar

På besök hos min (Christian som skriver dagen till ära) syster i Luleå blev vi meddragna (jo, lite dragande krävs allt för att får ut oss – eller åtminstone mig – i natur av det vildare slaget) ut till en liten stuga invid en hästhage, vars invånare syster med vän skötte om. Erbjudandet om en ridtur på de enorma krakarna (Shire, för den som är intresserad av hästraser) tackade vi vänligt men bestämt nej till, utan koncentrerade oss istället på matlagningen.

Den lilla stugan låg idylliskt mitt ute i skogen och användes snarast som förråd med ett litet trädäck. Ingen el eller rinnande vatten, men sköljda grönsaker, kokt potatis och en hel laxsida hade vi med oss hemifrån. Bredvid hagen fanns en gjuten avloppsrörsformad grillplats med en stor murikka – en uppochnedvänd parabolantenn i järn, eller supersizead wokpanna om du hellre vill, som läggs ovanpå elden, med en liten springa för rök omkring. På den fräste vi, när vi väl fått fart på elden och den tunga pjäsen på plats, körsbärstomater, sockerärter och salladslök att blanda med färskpotatisen vi hade kokat hemma och tagit med en liten vinägrett till. Huvudnumret laxsidan åkte i den också och blev alldeles lagom stekt på skinnsidan, men föll tyvärr sönder lite när vi skulle fiska upp den genom rökridåerna (nästa gång funderar vi igenom verktygsutbudet innan vi slänger på en sådan gigantisk bit utan att dela den). Sist men inte minst de för året näst intill obligatoriska grillade citronhalvorna som tycks finnas med i alla mattidningar just nu. Kanske redan lite utslitet, men gott till laxen!

Inramning, primitivitet och den rejäla, enkla men goda maten fick oss att känna oss ganska Morbergska, och det smakade riktigt bra när vi parfymerade av rök och myggspray satte oss till bords för att inta middagen. Bara en sak saknades för att kröna måltiden – vi hade helt missat att ta med öl eller vin. Tur att vi var både hungriga och törstiga, det var längesedan coca cola och lingondricka smakade så bra!

Bohusläns bästa bord?

02 juli 2011 § 2 kommentarer

Nästa restaurang vi hade spanat in i Sveriges Bästa Bord nådde vi efter en seglats till Smögen senare under veckan (i svärföräldrarnas båt). Där ligger Skärets Krog som berömmer sig med att ha uppfunnit räkmackan, men serverade oss en mycket välkomponerad gourmetmåltid. Jag åt sejrygg med gröna ärtor (puréade och smörkokta) och svartrot (krudité och bräserad) i någon skaldjurssky som konstigt nog kallades vinägrett. Fantastiskt gott,och jag ska komma ihåg konceptet att använda färre råvaror men i flera tillagningsvarianter som man så ofta får på restaurang men sällan tillämpar hemma. Christian åt fisk- och skaldjurssoppa och sedan en mycket omsorgsfullt tillagad grissida med hemgjord liten fläskkorv samt savojkål, underst en palsternacksterrin. Mycket gott, men inte fullt lika fantastiskt som min rätt ansåg han som smakade på båda.

Grissidan som Christian åt på Skärets Krog

Är det förresten krav på att alla servtriser/-örer på finare restauranger måste ha något talfel för att det skall kännas speciellt..? (Mer om detta vid annat tillfälle om ni ber mig)

Efterrätt hoppade vi över till förmån för whiskey och choklad i båten intill, men väntade så länge på att få betala att vi började ångra oss och bli sugna på något trots allt – är det ett knep månne? Ett litet minus i kanten på en i övrigt närapå fulländad matupplevelse. Skärets krog kan vi definitivt tänka oss att besöka igen om vi har vägarna förbi Smögen (vilket vi i och för sig sällan har)!

…det kommer mer i vår semesterföljetong i Sveriges bästa bords anda, härnäst: Norrbotten

Salta bad & sillabord

01 juli 2011 § Lämna en kommentar

Solnedgång på Klädesholmen

Årets sverigesemester planerades halvt om halvt med nyfådda boken Sveriges Bästa Bord i hand och whiteguide.se på skärmen. Tänkte försöka passa på att prova lite bra restauranger längs vägen genom Sverige som redan var ganska utstakad beroende av nära och käras lokalisationer i landet och hittills har det fallit väl ut.

Vi inledde med att ta bussen till Klädesholmen på Tjörn och Salt & Sill som ligger där med utsikt över sill- och konservfabriker blandat med bohuslänsk granit. Hoppade på ett söndagserbjudande med deras smörgåsbord, bastu, vickning, övernattning och frukost.

Smörgåsbordet var som förväntat riktigt riktigt bra, förmodligen den typ av mat de där gör bäst på Klädesholmen. Jag var även glatt överraskad av de spontant vegetariska inslagen på smörgåsbordet som stod framdukat på söndagseftermiddagen. Morötter och andra grönsaker i sillig inläggning, en fräsch sallad med lite ost i, en linssallad och picklade gurkor, sådant som allt för ofta glöms bort bland sillarna och syltorna på det svenska smörgåsbordet men som både för vegetarianer, köttskeptiker och alla andra ger ett välkommet komplement till de animaliska produkterna. Men föga förvånande var sillen huvudnumret. Våra favoriter var fänkål- & akvavit- samt senap- & maltwhiskey-sillarna. Generellt var smörgåsbordet inte överdådigt, men välgjort och riktigt gott.

Kvällens vickning bestod av en bricka med rikligt med bröd, (tråkiga standard-) kex, vispat smör, brieost och ett par olika (inte spektakulära) marmelader, som levererades till vårt rum innan personalen gick hem för dagen kl 19. Ingen avancerad gastronomi, men nog så gott, speciellt ackompanjerat av solnedgång beskådad från takterass samt den flaska Crémant de Bourgogne som vi förutseende nog hade packat med.

Salt & sill

Imponerande bröd

15 juni 2011 § 1 kommentar

För att imponera på folk krävs det banne mig inte mycket. Ta nybakat bröd ur ugnen och folk tror att du är ett under av huslighet, helt oavsett om du kämpat med surdegar, poolish, långjäsning, skållning och gud vet allt, eller om du gjort detta bröd, fritt från allt besvär och konstigheter (cred till Kärlek, Oliver och Timjan-Anna för originalreceptet som redan finns i tretusen exemplar på internet, men det förtjänar att påminnas om).

Senast trollade jag fram det när två goda vänner på eftermiddagen ringde och meddelade att de skulle köpa med sig mat och grillkol och komma och grilla hamburgare hos oss. Jag är inget stort fan av mesigt mjukt hamburgerbröd utan satte genast lite sådant här på jäsning, och när de anlände en timme senare formade jag försiktigt ungefär runda (eller åtminstone kvadratiska med instoppade hörn) bullar, preparerade dem med sesamfrön och gräddade medan grillglöden arbetades fram. Att plåt nummer två blev ganska brända på grund av att det var för trevligt med grillning, vin och mat är smällar man får ta.

Fantastiskt bröd:

5 dl fingerljummet vatten
1 dl mjölk
25 g jäst
2 tsk salt
1 msk honung
12.5 dl vetemjöl, eller 60/40 vetemjöl och fullkornsmjöl, dinkel, rågsikt
ca 1 dl hackade oliver och timjan i degen eller solrosfrön, sesamfrön eller vadduvill ovanpå

Lös jästen i mjölkvattnet och blanda i alla ingredienser till en lös deg utan att knåda. Låt jäsa i 1-1,5h eller så lång tid du har att tillgå. Har man några timmar på sig brukar jag använda kallt vatten och något mindre jäst.

Sätt ugnen på ca 240 grader och lägg bakplåtspapper på eller smörj två plåtar

Strö relativt rikligt med mjöl på bakbordet (men inte för mycket, det fastnar lätt och brödet blir övermjöligt) och häll ut degen på det.

Häll ut frön på om du vill ha det, strö annars bara mjöl ovanpå också. Platta/dra försiktigt ut degen (knåda inte, och försök att itne pressa ut all luft) och skär i remsor (ca 6 cm breda), fyrkanter eller vilken form du önskar på dina bröd. Man kan snurra remsorna som spiraler för fiffig baguette-effekt.

Lyft över bröden på plåtarna med en mjölad degskrapa och grädda i ca 12-15 min eller tills de har en snygg yta.