Imponerande bröd

15 juni 2011 § 1 kommentar

För att imponera på folk krävs det banne mig inte mycket. Ta nybakat bröd ur ugnen och folk tror att du är ett under av huslighet, helt oavsett om du kämpat med surdegar, poolish, långjäsning, skållning och gud vet allt, eller om du gjort detta bröd, fritt från allt besvär och konstigheter (cred till Kärlek, Oliver och Timjan-Anna för originalreceptet som redan finns i tretusen exemplar på internet, men det förtjänar att påminnas om).

Senast trollade jag fram det när två goda vänner på eftermiddagen ringde och meddelade att de skulle köpa med sig mat och grillkol och komma och grilla hamburgare hos oss. Jag är inget stort fan av mesigt mjukt hamburgerbröd utan satte genast lite sådant här på jäsning, och när de anlände en timme senare formade jag försiktigt ungefär runda (eller åtminstone kvadratiska med instoppade hörn) bullar, preparerade dem med sesamfrön och gräddade medan grillglöden arbetades fram. Att plåt nummer två blev ganska brända på grund av att det var för trevligt med grillning, vin och mat är smällar man får ta.

Fantastiskt bröd:

5 dl fingerljummet vatten
1 dl mjölk
25 g jäst
2 tsk salt
1 msk honung
12.5 dl vetemjöl, eller 60/40 vetemjöl och fullkornsmjöl, dinkel, rågsikt
ca 1 dl hackade oliver och timjan i degen eller solrosfrön, sesamfrön eller vadduvill ovanpå

Lös jästen i mjölkvattnet och blanda i alla ingredienser till en lös deg utan att knåda. Låt jäsa i 1-1,5h eller så lång tid du har att tillgå. Har man några timmar på sig brukar jag använda kallt vatten och något mindre jäst.

Sätt ugnen på ca 240 grader och lägg bakplåtspapper på eller smörj två plåtar

Strö relativt rikligt med mjöl på bakbordet (men inte för mycket, det fastnar lätt och brödet blir övermjöligt) och häll ut degen på det.

Häll ut frön på om du vill ha det, strö annars bara mjöl ovanpå också. Platta/dra försiktigt ut degen (knåda inte, och försök att itne pressa ut all luft) och skär i remsor (ca 6 cm breda), fyrkanter eller vilken form du önskar på dina bröd. Man kan snurra remsorna som spiraler för fiffig baguette-effekt.

Lyft över bröden på plåtarna med en mjölad degskrapa och grädda i ca 12-15 min eller tills de har en snygg yta.

Annonser

Blåbärspaj för pajhatare

03 januari 2010 § Lämna en kommentar

Jag gillar inte paj speciellt mycket. Visst, det har sin plats på bufféer och lunchställen, och en smörig västerbottensostpaj på kräftskivan är ju aldrig fel, men oftast är det helt enkelt inte värt besväret för det ganska tråkiga resultatet. Smulpaj till efterrätt? Nej tack. Döm om min förvåning när nyårsaftonens blåbärspajsefterrätt var så god att jag övervägde att ta om trots att jag var så mätt att jag knappt kunde stänga magmunnen.

Blåbärspaj med gräddfil

deg:
150 g smör
1 dl socker
1 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

fyllning:
2 dl gräddfil
1 ägg
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
5 dl blåbär

1. Rör smör och socker pösigt, rör i ägget.
2. Blanda ihop mjöl och bakpulver med varandra och sedan med smeten
3. Tryck ut den något kletiga degen i en smord pajform (ca 25 cm i diameter)
4. Blanda ihop fyllningen, tillsätt blåbären sist och häll fyllningen i skalet
5. Grädda i 200 grader i 45 minuter
6. Under tiden: gör en enkel vaniljsås, våga göra en riktig och avstå från marsan/vaniljvisp en gång, du kommer aldrig att frivilligt gå tillbaka (eller okej, till vardags duger det, men är det fest så kan man gott kosta på sig en riktig).

Vaniljsås

3 äggulor
1/2 dl socker
2 dl vispgrädde
2 dl mjölk
1 vaniljstång
1 msk majsstärkelse

1. Snitta vaniljstången och skrapa ur den, lägg allt (skrap + böna) i en bra gryta (gärna nonstick)

2. Blanda i alla andra ingredienser och låt koka upp under omrörning

3. Sjud någon minut tills konsistensen är bra, fortsätt röra om under tiden

4. Häll över i en kall bunke när den sjudit klart

5. Fiska upp vaniljstången eller sila såsen (brukar gå bra med det förra enligt mig)

Den här såsen blir mest just en sås, ingen kräm, men så föredrar jag min vaniljsås, fler ägg skulle nog göra den tjockare, tror jag.

Gittos oortodoxa lasagne reinvented

25 november 2009 § 1 kommentar

Mött av insikten att veckan lider mot sitt slut och fredagen med sin årstiderna-låda närmar sig fick mig att igår lite hastigt och lustigt ge mig på att göra en veggoversion av gittos skapelse. Jag hade köpt hem några ingredienser (det jag kom ihåg och råkade köpa på netto i måndags), men inte alla och det hela artade sig som någon slags kylskåpsrensning. Gott blev det iallafall, även om den snygga formen inte höll ihop så bra…

Här är en skiss på hur jag gjorde, för mer pedagogisk förklaring, se gittos mat.

Oortodox veggo-moussaka

”lasagne-plattor”

2 auberginer
2 zucchini
salt
olivolja

Grönsakerna skivades i 5 mm skivor, lades under tyngd i durkslag med salt emellan för ursaltning i en timme (fick oväntat besök så lite längre än ursprungsplanen). In i ugnen på tre plåtar i 200 grader i ca 20 min (de som blev lite väl tunna brändes vid), tack för varmluftsugnen!

tidsenliga tyngder sätter press på grönsakerna

Röra 1:

Två tredjedelar av en hiskeligt stor lök (tänk handboll)
3 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré (det var allt jag hade kvar)
2 tsk spiskummin
1 pkt quornfärs
1,5 dl belugalinser, kokta
1 dl kokta kikärtor
1 kvist rosmarin
1 liten skvätt balsamvinäger
1 dl överbliven pizzasås (alltså krossade tomater, olja, oregano och salt)
salt och peppar

Löken stektes till mjuk och fin, kryddor osv tillsattes efterhand. Passade på att göra av med lite slattar av bönor och pizzasås från kylen (rensar inför årstiderna-låda).

Röra 2:

400 g champinjoner i slarviga skivor
en snutt av löken som inte rymdes från röra 1
en skvätt vitt vin
lite kantarellfond
ca 2 dl urkärnade och grovhackade svarta oliver (turistimporterade från turkiet, mums!)

Montering:

Jag är lat, så följ Gittos recept (länk ovan).
Tryck ihop alltihop, lägg de sista slamsorna zucchini överst och ställ in i ugnen ca 25 min 200 grader
150 g ekfatslagrad fetaost (det sambon kom hem med när jag bad om ”fin fetaost”, jag hade hoppats på Mevgal, men den här var också god) ströddes sedan över och 8 skivade körsbärstomater arrangerades på ett konstnärligt sätt över alltihop. Gräddades ca 15 minuter ytterligare till osten var lite småbrun.

Över alltihop strödde jag lite av den persilja jag fått från årstiderna och som måste vara välsignad, för den tar helt enkelt aldrig slut, hade tänkt ha i den lite tidigare men det glömde jag visst. Och Beyaz Peynir som jag tänkt testa hann jag inte köpa, misstänker att det är samma ”white cheese” vi fick till allt i Istanbul härom veckan, smakade som en mild fetaost och var mjuk!

Slutsats:

Smaken var väldigt god, men hållfastheten under all kritik, kanske skulle en liten äggstanning hjälpa? Det var inte alls svårt att laga, skulle nog kunna tänka mig att testa igen med lite förbättringar,men det får vara en dag man inte har bråttom.

En jättelök från Årstiderna

Kan tilläggas att den här rätten säkert är bra för sådana som inte vill äta kolhydrater i obscena mängder, men jag är som jag är och serverade nyvärmd bakeoff-ciabatta till =)

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade mat att imponera medTjat om mat.